Finns det fattiga i Sverige? Jovisst. Av olika slag. Som i alla andra länder finns en grupp längst ner som på alla sätt lever i armod. För något årtionde sedan fanns inte begreppet uteliggare, nu har vi vant oss vid att de finns inpå oss.

Relativt nytt är att se svårt stympade och förvridna människor från andra länder som tigger. På en av Göteborgs butiksgator såg jag förra lördagen en äldre kvinna i trasor ligga på knä stödd på en hand och med andra handen framsträckt. Jag iakttog de förbipasserandes reaktioner. Mest sorgligt var att inte ens barn i åldern 5–10 år reagerade. Det var shopping, inte medkänsla och förfäran, som lyste ur ögonen. Också detta är fattigdom. Sonja Wallbom är ordförande i European Anti- Poverty Network. I en intervju säger hon ( Världen idag 10/3): ”Det finns oerhörda fattigdomsdjup i Sverige, men vi låtsas inte riktigt om det.” Hon tillägger att många tiger om sin fattigdom, som de upplever som ”skämmig”.

En i Sverige vanlig och utbredd form av ekonomisk fattigdom fångas av begreppet working poor. Människor är fattiga trots att de har arbete. Inte så att de går omkring och letar efter matrester i soptunnorna. Men de har inga pengar. De saknar egna tillgångar, lever ständigt på marginalen.

I min vänkrets finns flera sådana. En ensamstående heltidsarbetande moder är bosatt i ett litet radhus och har på ytan ett relativt välstånd. Men under ytan blir en oväntad utgift på 400 kronor ett problem. En familj bor i ett idylliskt hus i Sörgården men skickar räkning om de haft 24 kronor i utlägg för frimärken. Inte av snålhet, utan av nödtvång.

Men den svenska fattigdomen finns också på andra plan. När Moder Teresa tog sig från de fattigaste av de fattiga i indiska Calcutta till Sverige i samband med Nobels fredspris 1979 konstaterade hon kort men kärnfullt att ”detta är ett fattigt land”. Inte om man räknar antalet Volvo, vovvar och villor, inte om man räknar antalet gräsklippare och snöskotrar, men om man räknar i termer av andliga värden.

Vi är inte det enda land i världen där många människor en söndag hellre ägnar 90 minuter åt en fotbollsmatch än en minut åt själens frälsning. Vi är inte de enda som helst av allt ägnar lördagskvällen åt att äta chips och titta på ännu ett avsnitt med i bästa fall medelmåttiga artister i teves 154:e avsnitt av Melodifestivalen. Men vi är nog bäst i världen på att blunda för att detta är fattigdom. Andlig fattigdom.

En skillnad mellan ekonomisk fattigdom och andlig fattigdom är uppenbar. Om min ekonomiska fattigdom ökar och ökar så märker jag det genom att jag får mindre och mindre mat att äta och till slut dör jag av brist på näring.

Om jag inte tillför min ande och själ andlig och själslig näring tynar också den bort – men det är inte lika uppenbart för den som är med om det.

Om man är ett kroppsligt lik blir man förd till sista vilan, men som andligt lik kan man sitta kvar i soffan och glo på stupida meningslösheter under många år. Därför är, enligt min mening, andlig fattigdom mer sorglig än ekonomisk fattigdom.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/svensk-fattigdom-har-manga-ansikten_4416505.svd