Nästa alla i Sverige är för demokrati – men få har läst demokratins grundläggande skrifter, och få är partipolitiskt aktiva. Nästan alla gillar kronprinsessan Victoria och för all del även kungahuset i övrigt – men få är med i Rojalistiska föreningen. 6,8 miljoner svenskar är med i Svenska Kyrkan – men jämförelsevis få är fromma och ännu färre är teologiskt bevandrade.

Man är demokrat utan att ha läst Robert A. Dahl och Karl Popper, vanekristen utan att kunna sin Paulus och Luther, positivt inställd till ”de kungliga” utan att för den skull ikläda sig sabel och skjuta salut på vissa högtidsdagar, än mindre utbringar man Konungens och Drottningens skål vid den dagliga lunchen med arbetskamraterna.

Om man så vill kan man se detta negativt. Då heter det att vi är ljumma, att vi bor i mellanmjölkens förlovade lagomland. Vår brist på engagemang ses som ett hot, ointresset för politiskt arbete skulle hota demokratin. Vissa ojar sig över att de glesa leden på Svenska Flaggans dag skulle tyda på att vi har dålig känsla för nationen och samhörighet med det svenska kulturarvet. Etc etc.

Men man kan faktiskt också se det positivt. Vissa värderingar sitter tydligen benhårt inristade i hjärnbarken på oss svenskar – och de finns där även om vi inte gör så mycket väsen av dem. Vi anordnar som regel inte flashiga jätteparader för att markera att vi har vissa värderingar.

Som nu det här med kronprinsessan Victoria. När beskedet om förlovningen väl kom vällde allt som fanns där i folkets bröst fram som yster vårflod, obetvingligt, tveklöst.

Ungefär som när två tredjedelar av befolkningen går till valurnorna för att rösta. Ungefär som när landets alla kyrkor fylls till brädden på första advent. Ungefär som att vi blir som galna av nationalism när en svensk idrottare står högst upp på prispallen.

Då väller allt detta fram som finns där, men som till vardags inte ger sig till känna. De vanliga svenska värderingarna. Vår värdegrund, för att använda ett ord som en del ogillar starkt.

Att svenskar som regel inte stoltserar med dessa värderingar utan gömmer dem i sina hjärtan gör att många i media tror att de inte finns. Därför blir de – alltså en del i media – så arga när folkets värderingar då och då bryter fram, och visar sig vara som de är, som regel helt annorlunda än redaktörernas chica preferenser.

Vill ni se ett exempel på detta? Kolla då SVT:s hemsida, Aktuellt, Arkiv för den 24/2 och inslaget Olika åsikter om förlovningsnyhet.

Aktuellt lägger, i serien Öppen redaktion, ut en filminspelning om sig själva där de bråkar om hur de ska bevaka dagens förlovning. Reportern Erika Bjerström anser att förlovningen bara ska omnämnas som ett helt kort telegram. Reportern Karin Wettre invänder att ”det här engagerar väldigt många”. Bjerström svarar:

”Då kan de köpa Hänt i veckan .”

En så att säga intressant inblick i hjärnkontoret på public service. Hade Bjerströms linje vunnit, då hade den kvällens Aktuellt blivit som den gamla statstelevisionen i DDR, Albanien och Sovjetunionen. Locket på. Fram med pekfingret och rottingen för att piska in lite politisk korrekthet i det dumma folket.

Nu blev det inte så. Den här gången.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/svensk-utan-sabel-eller-salutkanon_2531507.svd