För femtioelfte gången övervägde jag att lämna Svenska kyrkan, ”sossekyrkan” efter valet.

Dagarna efter Kyrkovalet söndagen den 17 september var känslomässigt svåra. ”Vi” hade ju trott och hoppats att valet skulle bli den första spiken i kistan på den politiskt styrda kyrkan. I stället blev det precis tvärtom. Politiken tog ett ännu fastare grepp om Svenska kyrkan – och det blev vi som blev inspikade.

För min egen del var min första impuls att helt enkelt lämna Svenska kyrkan. Jag är inte socialdemokrat. I religionen är jag Jesusorienterad, de som nu vann valet struntar i Jesus. Slutsats: jag står inte ut med att vara medlem i socialdemokraternas kyrka.

Så, för femtioelfte gången övervägde jag att lämna Svenska kyrkan, ”sossekyrkan”. Men, för femtiotolfte gången blev det inte så. Jag stannar. Varför det?

1. Jag känner inte till att det finns en enda fullständigt ”ofelbar” kyrka. Alla kyrkor utan undantag har fel och brister och en ganska stor portion ”synd” med sig i bagaget.

2. Man blir inte frommare av att hoppa från det ena till det andra.

3. Begreppet ”Stabilitas Loci” är okänt för många kristna i Sverige i dag. Men om du googlar ”Stabilitas loci” (”att stanna på sin plats”) finner du hundratals träffar. Begreppet är viktigt under mycket lång tid i kristendomen. Man ska inte irra från det ena till det andra.

4) Genom att jag de senaste åren farit land och rike runt och talat i 500 olika kyrkor och inför närmare 150 000 mer eller mindre kristna människor har jag lärt mig att det svenska kyrkliga livet innehåller oerhört många rörelser, tendenser. Och de överlappar varandra. Det avgörande är inte om den ene är Pingst och den andre Svenska kyrkan, om den ene är Livets ord, den andre katolik. Det avgörande är att vi är kristna, och vill vara kristna.

Dessutom är de lokala församlingarna ofta inte i händerna på den centrala, politiserade makten.

Man påstår att kyrkovalet är ”litet” och ”obetydligt”– men det är precis tvärtom. Det är stort – och betydelsefullt, inte minst för socialdemokratiska partiet.

Ända sedan 1800-talet har socialdemokratin ihärdigt försökt ta hela makten över Svenska kyrkan. På ett plan förefaller de onekligen vara närmare målet än någonsin tidigare. Men på ett annat plan tycks det finnas oräkneliga motståndsfickor ute i de lokala församlingarna, som envist vägrar låta sig nedkämpas av den centrala makten.

Vi hoppades och trodde det skulle bli mera frihet och Jesus i valet. Men valresultatet pekar som sagt i rakt motsatt riktning: ännu mindre frihet, ännu mindre Jesus.

I detta läge ser jag – som medlem i Svenska kyrkan – inte, att uppgiften är att lämna denna kyrka och gå någon annanstans. Som sagt: Stabilitas Loci. Man stannar på post.

 

http://www.dagen.se/kronikor/goran-skytte-jag-stannar-i-svenska-kyrkan-for-att-man-stannar-pa-post-1.1039422