I början av förra året samtalade jag med två för mig viktiga svenska vägvisare, Peter Halldorf och UIf Ekman. Jag befann mig mitt uppe i en serie möten på temat ”Ja till Jesus”. Samtidigt hade jag andlig nöd.
Det kom ofta stora mängder till mötena, men ändå kände jag mig ensam, utanför. Bägge sade: ”Läs Frank Mangs.” Jag förstod inte varför.
Så, i slutet av förra året talade jag vid några möten i Finland. Min finländska vän Sonja Rosbäck från Österbotten tog mig då till Närpes. Hon ville absolut visa mig Frank Mangs barndomshem och det som i dag bär namnet ”Frank Mangs Center”.Fram tills då var Frank Mangs för mig bara ett namn, inte mer. Men nu förändrades detta. Jag reste därifrån med en packe böcker som jag sedan dess läser lite av och an.
I morse, denna dag, kom denna läsning att påverka mitt liv.
Bakgrunden är följande.

Den senaste tiden har varit svår. Jag kände att jag kanske hade svikit en viktig kristen person i mitt liv. Jag försökte vecka efter vecka nå kontakt, men fick inte svar. Möttes bara av tystnad.
Trodde att vår nära vänskap och vårt samarbete var brutet. Blev förtvivlad. Bad under tårar: ”Jesus.” Ett halvt dygn senare var allt uppklarat. Tystnaden hade andra förklaringar. På en sekund förvandlades mörkret till ljus.

Det var igår. I dag händer följande.
Jag vaknar 05.30. Sträcker ut handen mot boktraven bredvid sängen. Får tag i Mangs självbiografiska ”Högst personligt”. Allra sist i boken finns ett kapitel med rubriken ”Över mörka djup”. Han berättar där om en period av sitt liv då han kände sig ”sjuk till både kropp och själ”.
Jag läser: ”Utåt sett var jag alltjämt en efterfrågad evangelist. Men inom mig var jag ensam. Ohyggligt ensam … Hela min inre värld var ett enda nödrop till Gud … sammanpressat i ett enda ord: Jesus.”

I sitt mörker gick han till ån för att ta sitt liv. ”Då hände det. Ett bländande ljus bröt in i min inre värld. En ton av jubel fyllde min själ.”

Se där. En predikant som inte månar om ett perfekt yttre. En legendarisk väckelseevangelist som var nära självmordet. Och som dessutom tillägger: ”Detta var inte enda gången.”
Han vet vad mörker är. Men får också gång på gång uppleva den ofattbara nåden: för den som i yttersta nöd ber i namnet Jesus kan allt förvandlas, det mörkaste mörker kan bli livgivande ljus.
För mig är det inte from retorik. Jag har själv varit med om det. Inte en gång, utan flera. Därför är jag kristen.

Ytterligare en sak: när Mangs berättade om detta blev några chockerade. Sade: förstod du inte att detta var ett djävulens försök att göra slut på dig?
Mangs svarar: ”Nej, det kände jag inte alls.”

Det är bra. Allt för ofta ger vi djävulen äran för det dåliga som händer i våra liv. Bättre då att tacka Gud för prövningen och ge Jesus äran för segern.

Tack gode Gud för Frank Mangs. Amen.

Göran Skytte
http://www.kyrkpressen.fi/inkast/57-Tack-gode-Gud-for-Frank-Mangs.html