Det var ett av mina av mig mycket älskade och mycket beundrade barnbarn som tog upp saken. Flicka, tolv år gammal, mycket begåvad.

Vi – min del av familjen Skytte – firade traditionsenligt första advent genom att gå i mässa i Domkyrkan i Lund, en väldig katedral från den tidiga kristna tiden i Sverige. Denna dag är domkyrkan fylld till sista plats, präster sitter i långa rader iförda full ornat, körer sjunger, trumpeter skallar.
Den i vitt och purpur klädde prästen predikar från predikstolen över våra huvuden. Han är ung, fyllde just 50 år. Han är en av de präster som haft stor betydelse för mitt kristna liv, i detta fall en positiv betydelse. Hans namn är Fredrik Modéus, bland familj och vänner kallad ”Figge”.
Efter mässan avtågade familjen traditionsenligt från Domkyrkan till årets första julbord på Grand Hotel. En klassisk matsal i hjärtat av Lund.
Vi som sitter vid detta magnifika julbord är i trosavseende olika. Här finns döpta och odöpta, konfirmerade och icke-konfirmerade, några har judiskt påbrå eftersom min första hustru var judinna, någon anser sig kanske vara agnostiker. Och så jag.
Olika, men alla var vi denna söndag i gudstjänst. Vi lät oss fyllas av denna söndags brusande psalmer, ljus och färgprakt. Flera av oss gick fram till nattvardsbordet.

Nu sitter vi här, någon timme senare, vid det festligt dukade julbordet. Och ett av barnbarnen tar till orda. Tolv år gammal flicka. Mycket observant och välformulerad. Med glasklar röst säger hon:
”Morfar. Du är ju kristen. Men jag får det inte att gå ihop. I ena stunden handlar texterna om att Jesus är pinad, korsfäst, död och begraven. Nästa ögonblick sjunger ni sånger med texten `Var glad, var glad, och hylla din konung och Gud´. Jag tycker det här är hemskt. Hur kan man vara glad när någon blir pinad och dör på korset?”
Denna fråga vittnar om andlig eftertänksamhet och vetgirighet. Hur kan det svartaste mörker på korset bli glädje och ljus? Hur svarar jag på det utan att det låter som innehållslösa floskler?

Jag gör ett försök, men vet inte om jag lyckas.
Denna händelse gör mig än mer ivrig att komma igång med att skriva nästa bok – att på ett begripligt sätt försöka förklara sådant som kan vara både grundläggande och svårt att förstå i den kristna läran. Jag är fortfarande undersökande journalist, men numera går arbetet mest ut på att undersöka Guds Rike och Bibeln.
För att kunna koncentrera mig på detta bokprojekt måsta jag avsluta några andra verksamheter. Det är skälet till att jag nu väljer att avbryta mitt medarbetarskap bland annat i den fina och viktiga tidningen Kyrkpressen. Med detta vill jag tacka er som läste.

Göran Skytte

 

http://www.kyrkpressen.fi/inkast/491-Undersokande-reporter-i-Guds-Rike.html