Sedan valet 2006 har den borgerliga Alliansen mig veterligen inte en enda gång haft ledningen i någon enda opinionsmätning. Inte en enda gång. Triumfvagnen fick tvärstopp.

Beror det på att regeringen är totalt inkompetent? Naturligtvis inte – så är det bara i superdemagogen Östros värld. Beror det på att V, MP och S är en formidabel politisk kraft? Det tror jag inte att ens Mona Sahlin skulle hävda.

Socialdemokraternas katastrofsiffror i huvudstaden kan möjligen muntra upp. Men de kan också fungera åt andra hållet, som tröstnapp för de borgerliga. Man vaggas till sömns. Hittills har jag inte sett en enda alliansanalys av varför deras recept fungerar i huvudstaden men inte ute i landet, inte ens i Göteborg och Malmö. Och glöm det där med att stockholmare är smartare än lantisar!

Som borgerlig väljare börjar man tröttna. Nu när vi är på väg upp ur en djup kris, när Reinfeldt styr Europa, borde vi vara pigga och glada. Istället finns ett slags segt missmod.

Inte blir vi gladare av att finansminister Borg förklarar, trumvirvel, att han vill behålla värnskatten. Visserligen är den skadlig och visserligen bör den avskaffas, men inte nu. (Och man tänker: Det är som med sossarna och monarkin. Den skall avskaffas, men inte nu.)

En sak som skulle tända en eld i de borgerliga barmarna, det är naturligtvis om regeringspartierna bildar en gemensam valallians. PJ Anders Linder har länge pläderat för det på denna sida. Alla vet att detta är exakt det som behövs nu. Särskilt med tanke på Sverigedemokraterna.

En gemensam valallians skulle leda till borgerlig väckelse. Landet skulle fyllas av ivriga borgerliga förkunnare och kolportörer, massorna skulle komma för att hänförda suga i sig det glada budskapet. Alla vet det. Troligen också de borgerliga partiledarna. Så, varför blir det inte så?

Det finns säkert flera orsaker. Partihänsyn, partitaktik, partiegoism. Prestige, tradition, gamla surdegar. Kanske också ekonomi.

Partierna får statligt stöd för sitt arbete i och utanför riksdagen. Det betalas ut per erövrat riksdagsmandat men också som ett grundstöd till respektive parti. Det sammanlagda stödet kan minska om de fyra partierna bildar en valallians.

Är det här skon klämmer? Då blir frågan: Måste alla dessa pengar nödvändigtvis komma från staten? Känns det inte lite gammalmodigt? Varför inte försöka något nytt? Till exempel att komplettera med privatfundraising?

2677800 medborgare röstade borgerligt senast. Bland dem finns säkert ett antal pigga entreprenörer som skulle kunna kläcka en rad goda uppslag. Det handlar trots allt om en struntsumma. (Som jämförelse kan nämnas att Jonas Gardell enligt kvällspressen har lyckats samla ihop 200 miljoner.)

Lek med tanken: att skapa ekonomiska resurser som gör det möjligt att skapa en hållbar borgerlig valallians som gör det möjligt att bygga ett hållbart borgerligt samhälle. Utan värnskatt. Och utan Ohly i regeringen. Till exempel.

Det är naturligtvis mest en tankelek. Men det är gott att i dessa tider få smaka på den fria visionens sötma.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/valallians-leder-till-borgerlig-vackelse_3829481.svd