Poppiga kyrkan

Bo Strömstedt, f d chefredaktör för Expressen, har i tre olika kvällstidningar låtit kungöra att ”Göran Skytte är porträtterad i Lukas evangelium”. Jag är en farisé, jag slår mig för bröstet, jag är religiöst mallig, jag skryter med min tro, jag är en sådan som genom religiös självtillräcklighet och självbespegling får många att lämna ”alla kyrkor”, min tro är skryt, trofé, uniform, överlägsenhet, och den kommer att gå ”åt helvete”.
Det är okej. Jag kommer även i framtiden att anse att Strömstedt är den näst bäste chefen i kvällstidningsbranschen under slutet av 1900-talet. Och så gillar jag att han inte är direkt inställsam.
Det brott han anklagar mig för, det gjorde jag mig skyldig till när jag för en vecka sedan på denna plats publicerade en artikel med rubriken Poppiga kyrkan. Vänsterateister i psalmboken.

Jag påpekade där att Svenska kyrkan hade inbjudit en känd artist (Mikael Wiehe) till ett seminarium i Rom för att skriva psalmer till psalmboken – trots att han är uttalad
ateist.
Tongivande delar av kyrkan är politiskt vänsterinriktad. På så sätt förstår man att de försöker få vänsterns främste trubadur att skriva. Han har dessutom skrivit många underbart vackra sånger i sitt liv.
Men nu gäller det att skriva psalmer för Svenska kyrkans kristna psalmbok. Och jag menar enkelt att det är anmärkningsvärt – trots den politiska valfrändskapen – att kyrkan anlitar en person som inte tror på kyrkans kristna budskap.

Under den vecka som gått har jag fått cirka 100 brev från läsare av Svenska Dagbladet. Nästan utan undantag verkar de på olika nivåer vara engagerade i kyrkan. Samtliga, med ett undantag, är bekymrade, oroliga. Frågar sig: Varför blir det numera ofta ”så konstigt” i kyrkan? Nu senast: Ateister ska skriva i psalmboken.

En av dessa läsare formulerar sig så här i ett brev, som han dessutom skickar till kyrkan: ”Jag tror inte att en helnykterist skulle föreslå längre öppettider på systembolaget. Att en republikan skulle föreslå ökat apanage till kungahuset. Att en
pacifist skulle föreslå ökade anslag till försvaret. Men ni i Svenska kyrkan tror uppenbart att en ateist kan skriva psalmer till Guds ära.”
Det är rakt, precist, exakt. Väldigt många brev från aktiva kristna människor i kyrkan ställer just sådana frågor. Många av dem undrar dessutom varför de aldrig får svar.
(Av den anledningen är det säkert många som med extra intresse läser inlägget här intill av Björn Skogar, ordförande i Svenska kyrkans kulturråd.)
Många av brevskrivarna är förtvivlade över kyrkans utveckling.
En kyrkoorganist skriver att ”denna kyrka i väldigt många avseenden är besynnerlig”.
En av många älskad präst skriver: ”Det är smärtsamt att se konsekvenserna av den politiserade kyrkans förräderi mot Kristus.”
En högt ansedd professor i teologi skriver: ”Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta när man följer kyrkans förehavanden. Självutplånande till tusen. Och med en enorm inställsamhet till trender i tiden.”

Dock, alla dessa finns kvar i kyrkan. Men de deltar inte i
”trendkyrkan”. Och de är inte ensamma. Överallt inom kyrkan finns det grupper och församlingar som står emot den nuvarande trendiga politiseringen. Och dessa grupper och församlingar når ofta ut, har ofta en stor kraft.
Själv besöker jag alltid en viss kyrka i Lunds stift. Jag har inte en enda gång hört politik från predikstolen. Man anlitar inte ateister från den politiskt korrekta vänstern.
Man skäms inte för kristendomen. Man sjunger kristna psalmer. Ber kristna böner. Medelåldern är kanske 28 år. Och kyrkan är ofta full, ibland överfull.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vansterateisterna-i-psalmboken-2_124881.svd