Myndigheten inifrån

Skattemyndigheten är på många sätt som en stat i staten. Med tjänstemän som besitter en avsevärd makt. De har makt att kräva total insyn och beordra omfattande undersökningar; deras insatser kan leda till att människor och företag förlorar allt; deras bedömningar kan leda till att människor blir föremål för polisiära ingripanden och berövas sin frihet. Det är alltså av yttersta vikt hur tjänstemännen i denna maktapparat utövar sin makt mot enskilda medborgare och företag.
Hittills har vi haft ringa insyn i denna stat i staten. Men nu öppnas en dörr så att man i vart fall kan kika in. Och det är inte en vacker syn.
Mikael Wokander arbetade i 37 år inom Skatteverket som taxeringsrevisor, sektionschef och specialist på rättsenheten. Nu har han skrivit en bok, Skattmasens Manifest (Efron & Dotter, 2004), som ”inifrån” riktar avslöjande kritik mot Skatteverket och delar av dess personal.
Han ger exempel som kan sammanfattas så här:
Tjänstemän på Skatteverket förföljer enskilda
företagare, diskriminerar invandrare och ljuger medvetet i domstol.
Wokander menar att skattemyndigheten började politiseras på 1970-talet. Naturligtvis i röd riktning. Precis som det vid den tiden utvecklades vad vi i dag kallar mediavänstern, utvecklades något vi kan kalla myndighetsvänstern. Wokander skriver träffsäkert:
”Det blev plötsligt möjligt att gå ut på revision hos börsnoterade företag, iförd T-tröja med texten ”Krossa kapitalismen”, sönderfallande jeans och träskor (utan strumpor).”

Wokander var verksam i Malmö. En stad där skattemyndigheten i samarbete med åklagare och polis gjort dramatiska tillslag mot de ledande företagarna, som om de vore beryktade gangsters.
Storbyggmästaren Percy Nilsson prejades av civil polis med synliga vapen i bältet på motorvägen mellan Falsterbo och Malmö, anhölls och låstes in. Sedan dröjde det sex år innan åtal väcktes.
Dan Olofsson, då huvudägare i börsnoterade Sigmakoncernen med 3 000 anställda, greps vid frukostbordet i sitt hem och vallades sedan av polis
på sitt företag inför ögonen på de anställda, anhölls och låstes in. Senare helt frikänd.

Om man behandlar företagare som kriminella brottslingar påverkar detta naturligtvis företagsklimatet. Dan Olofsson brukar säga: ”Skatteverket har blivit den institution i Skåne – Hells Angels inräknat – som skapar mest skada för företagsamheten.”
Wokanders bok och intervjuuttalanden stärker bilden av att skattemyndigheten inte sällan är ute efter just företagare. ”Man utgår ifrån att de fuskar tills motsatsen har bevisats.” Eller rättare sagt: det är kanske inte myndigheten i sig som är fientlig till företag. Det är enskilda tjänstemän i myndigheten. Kanske de som på 1970-talet drömde om att ”krossa kapitalismen”.
Wokander kallar dem rötägg. Och han förundras över behandlingen av tjänstemän som agerat uppenbart olämpligt: ”Det är förvånande att rötägg arbetar kvar utan att ett hår kröks på deras huvud.”

Han menar att myndigheten, och/eller tjänstemän inom myndigheten, dessutom diskriminerar invandrare, ofta på
ett försåtligt sätt. Särskilt invandrare som försörjer sig själva genom att driva små företag. På ett ställe talar han om ”punktmarkering av invandrare”. På ett annat ställe heter det: ”Under de senaste tio åren har flera projekt drivits där udden varit riktad mot invandrare.”
Han avslöjar också att skatterevisorerna jobbar ”på ackord”. Ju mer pengar de lyckas klämma ur företagen efter revision, desto mer tjänar de i provision. ”På så sätt blev skattehöjningar ett sätt för revisorerna att förbättra sin egen ekonomi.”
Kommer han att betraktas som en hjälte som berättar obehagliga sanningar? Naturligtvis inte. Jag känner människor på Skatteverket och vet att han där redan betraktas som illojal dissident.
Men vi andra tackar.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vanstern-i-skatteverket_178123.svd