Mars månad får vi ju ny tideräkning, från vintertid till sommartid. I kyrkan går vi från Jesu plågor i fastetiden till den stora glädjen därefter, efter korsfästelsen, i berättelserna om Jesu uppståndelse.

Trots att jag i många år nu har läst om Jesu korsfästelse och därpå följande uppståndelse har jag aldrig tidigare riktigt fattat vidden och betydelsen av Jesu uppståndelse.

Mitt arbete med ”FÖRKLARINGSBOKEN – svåra ställen i Bibeln” fick mig att se: det är sista dygnet, inför, på och efter korset Jesus med full kraft förkunnar nåden, förlåtelsen, kärleken. Det är här han förlåter lärjungarna som övergav honom. Det är här han kallar Judas Iskariot ”min vän”.

Det är nu i denna tid ljuset helt och fullt bryter fram ur mörkret. Jag, som bor i Skåne, ser det tydligt: där det bara för någon vecka var kolsvart mörker med pinande regn och blåst, där växer det idag härliga vårblommor, buskar och träd knoppas. Folk avkläder sig vinterns mörka rustning, redan nu ser jag folk i shorts och t-shirt.

En del av dem kommer naturligtvis att omedelbart drabbas av olika förkylningsproblem. Slemmig hosta, huvudvärk. Men ändå. Det är ett tecken på vår längtan efter ljus.

En del av oss tänker då enbart på kroppens ljus. Men egentligen är jag övertygad om att det är en längtan efter både kroppens och andens ljus.

Allt gott,

Göran