Luther såg samma sak på 1500-talet som jag såg häromdagen på det stora varuhuset

 

Inte ens när jag under en kort tid i slutet av 1960-talet var med i yttersta vänstern, inte ens då var jag så tokig att jag ville stoppa tomten och förbjuda julen. Men några dåvarande kamrater var ute och demonstrerade mot den kapitalistiska julen och tomten. Jag tror att några av dem så småningom hamnade på Skolverket.

Nu är det alltså dags igen. Det mesta är sig likt. Min väninna från Pingst i Småland står två veckor före jul i köket och slår in en gigantisk hög julklappar. Samtidigt sitter jag i mitt hem i Malmö och läser Martin Luther, fast besluten att ge så lite som möjligt, men jag vet redan nu att jag kommer att vika ner mig, i år igen.

Men annars är det rätt så puttrigt. Hon skriver söta små julrim, jag läser glödheta rytanden från lejonet i 1500-talets Tyskland.

Vad ryter han om? Jag läser hans kommentarer till Tio Guds bud i hans Stora katekes. Fastnar redan på första budet, ni vet: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”.

Det hela låter välbekant. Nästan som det jag var med om häromdagen. Jag besökte då under tio minuter ett kolossalt varuhus i stadens utkant. Trodde jag skulle bli galen. Började svettas, såg mig själv i en spegel, håret på ända, stirrig blick. Jag flydde innan någon skulle kalla på ambulans.

Vad har det med Luther att göra? Här kommer mitt svar, trumvirvel.

På flykt över den gigantiska parkeringsplatsen vid Öresundsbron (häften av bilarna tycktes komma från Danmark och Tyskland) ropade jag till Gud i Himmelen, i blötsnö med femton meter blåst i sekunden:

”Herre Gud! Ta mig från det här dårhuset. De här människorna har ingen Gud. De blir saliga av prylar, de tillber konsumismen, varuhuset är deras nya tempel.”

Men Luther då? Jo, jag kommer till det nu. Han har faktiskt skrivit om det här, i kapitlet Du skall inte ha andra gudar, publicerat 1547. Han såg samma sak på 1500-talet som jag såg häromdagen på det stora varuhuset.

Han skriver:

”Det finns många som anser att de har allt de behöver, om de bara har ägodelar och pengar”. Så kommer det: ”Även en sådan person har en Gud.”

Fast människan har blivit en varelse som förvandlat denne Gud (med stort G) till en avgud (med litet g), till mammon, den vanligaste avguden på jorden.

Alltså. Inget är nytt. Och jag tänker: Gud klarar säkert också det här.

(I samma ögonblick ringer det på mobilen. Det är ett av barnbarnen. Den underbara lilla människan säger: Hej morfar, vill du höra min önskelista? I samma ögonblick fattar jag precis varför Gud står ut med oss.)

 

http://www.dagen.se/kronikor/g%C3%B6ran-skytte-varf%C3%B6r-gud-st%C3%A5r-ut-1.115538