Varning för Pekguls signaler (2)

Nalin Pekgul leder det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Hon är adjungerad ledamot i socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott. Hon kommer ursprungligen från Kurdistan och betecknar sig som ”troende muslim”. I min förra kolumn (3/4) nämnde jag i förbigående att hon den 5 mars medverkade som huvudnamn i ett upprop på SvD Brännpunkt. Uppropet hade följande rubrik: ”Kyrkor bör viga homosexuella.” Jag tillät mig att säga att jag ser fram emot när Pekgul som muslim ska publicera upprop med följande rubrik: ” Imamer bör viga homosexuella i moskén.”
Ett antal läsare har kommenterat denna passus i min förra kolumn. Jag ska därför fördjupa mig en aning i ämnet.

Några läsare ser Nalin Pekguls karriär inom det socialdemokratiska partiet som en ”hotfull islamisering av socialdemokratin och regeringspartiet”. Jag för min del delar inte denna åsikt. Sverige behöver fler invandrare på alla nivåer, inte minst inom politiken.
Men på ett område ringer en
alarmklocka. Ty det verkar som om ett antal läsare reagerar mot att Nalin Pekgul med sin bakgrund uttalar sig om något som rör den kristna svenska kyrkan. Och på den punkten får jag verkligen granska mig själv.
Jag själv skulle ha svårt att flytta till ett annat land med en annan religion och där kräva att det landet ska stifta lagar som djupt ingriper i den kyrka och religion som jag själv inte tillhör. Det är tydligt att Pekgul inte har samma inställning.

Detta kan vi diskutera. Några kommer då att tycka att det är utmärkt att man som invandrare och muslim kan bedriva politisk opinionsbildning, som gäller frågor som djupt påverkar den kristna svenska kyrkan. Andra kommer att bli upprörda, förtvivlade och ursinniga.
En av de läsare som i brev kommenterat min artikel skriver:
”Om de lägger sig i vilka som skall vigas i den svenska kyrkan, då skall vi lägga oss i hur de har det i sina moskéer. I så fall kan vi kräva att kvinnor skall ha rätt att bli imamer. I så fall kan vi kräva att man förbjuder att
kvinnor och män hålls åtskilda i deras gudstjänster. I så fall kan vi kräva: för att få tillstånd att bygga en moské skall ni förbinda er att inte diskriminera kvinnor utan låta män och kvinnor fira gudstjänst i samma rum.”
Ni ser. Det här är brännheta frågor. Inte bara för dem som är aktiva i kyrkan eller religiöst intresserade. Det är så här kulturella, religiösa och nationella konflikter börjar gro.
Jag själv är och har alltid varit positiv till tanken på ett öppet samhälle med olika nationaliteter, religioner, kulturer. Detta är ett av många skäl till att jag ser USA som en förebild. Och jag är övertygad om en sak: för att nå fram till ett sådant samhälle måste vi ha en öppen och fri diskussion.

”Vi” och ”dom” är en realitet. Vi är inte längre ett homogent folk, vi är olika. Den svåra uppgiften är att få oss att samarbeta, i respekt för varandra. Det är därför jag nu för andra gången fäster ögonen på den skrivelse där Pekgul kräver lagstiftning som ingriper i den svenska kristna kyrkan.
Man kan
uppfatta sådant som inblandning i andra människors tro. Och sådant är sällan av godo. Vare sig i Kurdistan eller i Sverige eller någon annanstans i världen.
Man måste vara varlig. Det gäller alla parter.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/varlighet-kravs-av-oss-alla_141956.svd