Maria Wetterstrands officiella CV på Miljöpartiets hemsida är intressant läsning. Hon gick direkt från skolbänken till politiken. Vid 23 års ålder blev hon språkrör för Grön Ungdom, sedan kanslisekreterare på MP:s riksdagskansli, ledamot i kommunfullmäktige i Göteborg, språkrör för partiet.

Hade hennes liv blivit film skulle den kunna heta The Perfect Broiler.

Hon har nästan ingen erfarenhet av att vara anställd på ”ett vanligt jobb” utanför politiken. Och vilken egen erfarenhet har hon av att starta, driva och utveckla företag? Noll.

Med denna bakgrund äntrade hon förra veckan talarstolen på Miljöpartiets kongress för att tala om vad som driver och skapar företagare. Hon och hennes parti – hur många entreprenörer finns det där? – vill lösa Sveriges problem så här: med ett ”entreprenörsår”.

Wetterstrand förklarar: ”Vi vill införa ett entreprenörsår då man får tid och stöd att förverkliga sin företagsidé. Den som inte lyckas kan återgå till sitt gamla arbete.”

Både stöd från samhället och rätt till sitt tidigare arbete. Både hängslen och livrem. Är det sådant som skapar entreprenörer?

Det är ju faktiskt helt verklighetsfrämmande.

Det är inte hängslen och livrem som är drivkraften för entreprenörer – allra minst för dem som har små eller inga resurser när de startar, personer som med två tomma händer får en idé, och som utifrån denna idé skapar företag som ger jobb, vinst och välstånd.

Som till exempel Ingvar Kamprad, Salvatore Grimaldi, Dan Olofsson och Percy Nilsson: entreprenörer som alla växte upp under enkla respektive fattiga förhållanden.

Det så kallade entreprenörsåret ligger i linje med Miljöpartiets tidigare uppfinning, det så kallade friåret. Språkrörskollegan Peter Eriksson fick frågan ( DI 14/5) vad som skiljer entreprenörsåret från friåret och svarade: ”Det är inte lika fritt”.

Gemensamt är bland annat föreställningen att livet går ut på att det skall vara så bekvämt som möjligt med så lite arbete som möjligt och så lite risk som möjligt. Men endast den som själv saknar erfarenhet av företagande kan tro att det är bekvämt och riskfritt deltidsarbete som driver entreprenörer och företagare, stora som små.

Wetterstrands och Miljöpartiets idé om ”entreprenörsår” är en typisk skrivbordsprodukt. Vad är nästa påhitt? Att proklamera ett ”geniår” då alla med samhällets stöd skall få pröva om de är genier?

Ett syfte med förslaget om entreprenörsår är självklart att visa upp en modernare fasad. Miljöpartiets stämpel som tummelplats för stolliga idéer ska tvättas bort. Men initiativet får snarare motsatt effekt. Det visar att stollerierna lever och frodas i partiet, även på högsta nivå.

När Maria Wetterstrand – med noll erfarenhet av företagande och entreprenörskap – står i talarstolen och förkunnar att landet ska få fler entreprenörer genom ledighet och trygg återgång till gammal anställning, då förstår jag verkligen hur allvarligt det kan bli om hon får ta över.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/wetterstrand-ar-ingen-kamprad_4752699.svd